sydmark.se

sydmark.se

En blogg med vintips!

Redaktör och ansvarig utgivare: Joakim Sydmark
Kontakt: sydmark@sydmark.se

Uppläsning av texten 4.11

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 09 Mar, 2009 23:33:39


  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post33

Skönlitterära texten 9.7

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 30 Jan, 2009 13:26:07

Döda dikter har kastats i rännstenen utanför huset där du bor. I ditt inre ruttnar liket av en popstjärna. Du sköt honom med tre skott i hjärtat just när han skulle förföra en ny generation. Det blixtrar i dina ögon. Blixtarna är ormar i månstrålarnas glänta. I hyreshusets soprum råmar en man i natten. På avstånd hörs kvinnors vackra röster.

Under en nattlig promenad möter du en man som ser dig djupt i ögonen. Han säger att det är han som är målaren och att han kommit för att hämta dig. Du frågar vart han tänker föra dig men han svarar inte. Kort därefter börjar det regna. Vattnet som faller kommer från fiskarnas himmel. Från en annan himmel regnar det bomber. I hålorna i marken skriker katterna av skräck. I ett land långt borta begraver man just i detta ögonblick en prinsessa. Din pappa ligger i blöt i ett badkar med vatten. På andra sidan havet i en skokartong bor din mamma. Mörkrets makter samlas i en brevlåda.

Du kommer tillbaka från din promenad och öppnar dörren till soprummet. Längs väggarna ligger leksaker staplade på höjden. Barnen är för länge sedan borta. Du tänker att döden alltid är ett steg före. Svart är din skugga. Svart är din själ. Svart är natten. Uppe på husets tak sitter papegojorna som egentligen är människor utan öron.

Du går in till din lägenhet. Innan du lägger dig lyssnar du på nyheterna. Sensationen är ett faktum. Muren i det gamla fängelset i kvarteret intill har rämnat. De fångna har tagit sig ut. Nu kan inget stoppa dem. En jourbutik rånas brutalt på allt liv. Pengarna i kassan lämnas kvar.

I samma stund du somnar fylls taxibilen utanför butiken med blod. I ditt drömmande inre brinner himlen. Klockorna slår en sista gång. Du drar svärdet ur bältet. Klingan brinner i natten. Det finns ingen fred.

Joakim Sydmark

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post29

Skönlitterära texten 8.8

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 11 Jan, 2009 19:05:48

Du fångar din glöd i en glasburk. Tretton minuter av liv. Solen stiger fram. Förvånad. Bävrarna knaprar på vattnets yta. Du håller ut armarna och lyfter mot gymnastikhallens tak. Ingen kan nå dig. Du är odödlig.

TV:n brinner varje jul. Ditt huvud är rent och nyvaxat. Du undrar om du ska ha beröm för att du gör det du ska. Förbryllad tänker du att det ibland bara är formen som bär upp det absurda, ibland både formen och metaforerna. Din vän uppmanar dig att då och då hoppa över en rad. Han hävdar att det snabbt ger resultat.

På Systembolagets vägg står det med eldskrift att kunderna måste fortsätta komma till butiken. Det är personalen som vädjar. Personalen behöver kunderna. Utanför på torget startar en grävmaskin. I natten ropar en man att han är överstelöjtnant Olsson.

Nu reser sig flodvågen på bakbenen. En kvinna står vid din sida. Du ber till Gud. Du ser din syn på paraplyet. Du ser ditt liv på tvättsträcket. Du ser din gud på himlen. Mannen ropar åter igen att han är överstelöjtnant Olsson.

Du kopplar allting samman och ser hur din vän kliar sig på armen. Försiktigt undrar du om det är detta som är dramatik. Nu kliar han sig på benen, din käre "Klielinus". Lampan är röd. Himlen har samma färg som gardinen. Du undrar var igelkottarna finns som du begravde under eken i fjor. Svaret är att en räv grävt upp dem. Från mörkret hörs mansrösten som förkunnar att han är överstelöjtnant Olsson.

Något måste nu samlas. Hjärtverksamheten är oregelbunden. Syrsan brinner på läppen. Du letar efter platsen där tiden går sin gilla gång. Främlingarna i natten anländer. Det är stjärnklart. De dör alla när månen går i moln. Skräckbilderna blandar sig med gråten. Ingenstans går du säker. Svalorna tindrar med ögonen och släpper en valfisk i din buk. På insidan av dina ögonlock ser du en bild av Olof, din klasskamrat från grundskolan. Olof har skägg. Olof är ett moln på himlen. Olof finns endast en kort sekund. Olofs ansikte skingras av vinden. Olof är död. Än en gång ropar mannen att han är överstelöjtnant Olsson.

Ett skott träffar honom i pannan men hans ficklampa fortsätter lysa i natten. Snart kommer männen med borstarna för att göra dig ren. Ihjäl! Ihjäl! Ihjäl! Ske din vilja i himlen. Så ock på jorden. Så söker sig en stig genom landskapet.

Joakim Sydmark

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post28

Skönlitterära texten 7.11

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 11 Jan, 2009 19:00:42

Vita svanar mot vit bakgrund. Finns inte. Prästen i kyrkan frågar dig var du ser nålens öga flirta med tråden av grönska. Han ber dig namnge mannen med en kostym av tidningspapper och ett paraply av sedlar. Han berättar att om du vet svaren kan du vinna en bastu för två. Skickar du dessutom in nio komagar med kyrkans produkt vinner du garanterat.

Hatet växer och gror. Herrarna dricker konjak och röker torkade fimpar från yngre kollegor. Det är morgon den åttonde dagen och allt skall användas.

Solen ser månen föda ett andlöst barn som lindas i silke. Mannen på filmduken frågar vem du är och undrar om du kommit för att hämta honom. Nu är det samma klockslag som i går vid den här tiden. Helgat varde ditt namn. Tomheten är gäst hos verkligheten. Tronen är dränkt i olja. Flygvärdinnan landar i mörker, drottningen sjunker mot döden.

Här finns mödrarna sida vid sida. Barnen diar och rapar i gemensam rytm. Vit är mjölken. Vitt är ljuset. Vitt är ljudet. Här ser Kristus en man med kors på hjässan. Vid hans fötter ligger två döda djur. Någon säger att John Lennon är större än Gud. Så rinner allt ut i sanden.

Joakim Sydmark

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post27

Skönlitterära texten 6.9

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 03 Dec, 2008 21:22:10

Du frågar Egea vart hon för dig men får inget svar. Klipporna snärjer din lekamen med smutsbruna nät. Du ser hur stråtrövaren smyger längs vägen. Hans kläder är gröna av mögel och röda av blod. Han är kommen från graven för att fånga fem själar och döda ett hopp som lyft mot himlen.

Hjortarna skäller i natten. Klumpen i din mage är ett barn. Kristus säger att du ska komma till honom när dagen är inne. Den vitsvansade katten lämnar scenen. I trädgården äter råbocken fallfrukt. Myrorna smeker varandra till döds i mörkret.

På morgonen bryter fanor fram ur himlavalvet och skymmer ljuset från Gud. Svarta fladdrar de i den tilltagande vinden. En man som en gång sådde bröd på sin åker finner tallriken tom. Han hatar människorna och djuren och vill se dem hängda i valnötsträdet på gården. Så går ett år och hösten kvävs i sina spyor.

Joakim Sydmark

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post26

Skönlitterära texten 5.9

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 13 Nov, 2008 10:55:39

Utkastade på plan yta. Isberg med röda tak glider sakta i gryningen. Gröna rep växer sig starka, förankrar det vita i det svarta. En gul pupill simmar i ett blödande öga. Guds händer söker darrande efter livets mening. Konungen sträcker sin spira av guld mot himlen. I spirans topp har en levande gråsparv bundits med silvertråd. Maktens örnar lockas till riket i natten.

Konungen höjer sin sejdel, dricker Gud Faders skål. Ingen märker bojan om foten som binder honom till smutsen på golvet. Nu blåser vinden från sydväst. Krigarna på slagfältet flyr mot skogen av eld. Där drar de sina knivar, skär ut sina hjärtan, kastar dem på elden, somnar sakta på det milsvida altaret till livets ära. Blodet sipprar ner i sprickorna i marken, förenas med förfädernas ruttnade kött.

Joakim Sydmark

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post25

Skönlitterära texten 4.11

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 13 Nov, 2008 10:53:00

Dimman dödar. Dimman dansar med dina magra ben. Rullstolen välter. Dvärgarna lämnar prinsessorna som blöder av ett och samma hugg. Demokrati är det vackraste ord du vet. Lyftkranar är fula. Bilarna måste bort. Svart hår i pagefrisyr faller mot unga axlar. Nu går ni in och ser er omkring. I halva cirkustältet är det tomt. Mannen med hatten har satt sig bakom de andra. Tryck, och ni gör ett uppehåll. Tvillingarna möter varandra utan att se. Det är som om världen aldrig existerat.

Joakim Sydmark

Vill du höra Joakim Sydmark läsa texten? Klicka här!

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post24

Skönlitterära texten 3.12

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 13 Nov, 2008 10:48:33

Du känner paniken komma, du går in i kupan, du sluter skalet, du stänger krigarna ute. Du springer förbi kyrkan i dina tankar.

*

Staden skyddar dig en kort sekund och du kan se dig omkring. Husen är svarta. Rött och gult är himlens färger. En magerlagd kvinna med grön hud står vid din sida och ser dig i ögonen. Väskan hon har i famnen kramar hon krampaktigt. Trots att hon talar med en av de fientliga soldaterna söker hennes brinnande blickar oavbrutet ditt inre. Som en larv kråmar du dig för att skydda dig mot elden. Du lyckas dåligt. Kvinnans huvud vibrerar av upphetsning när hon märker ditt bräckliga försvar. Förtvivlad springer du med tvära kast för att villa bort henne. Hon kastar sina ord mot dig och du faller. För att visa din uppgivenhet lägger du dig på rygg med blottad strupe. En vindil rynkar hennes panna och hon öppnar sin mun för att spotta något frätande på dig. Med kraftiga vingslag lyfter hon istället sin kropp mot himlen och försvinner. Du tar vägen åt höger och känner tinningarna bulta.

Så kommer stridsvagnarna på linje med samma hudgröna färg som kvinnans och stickande lukt från motorerna. Skotten från kanonrören ekar mellan husen. Du skräms av lukten som fräter sönder ditt skal och förvandlar det till pulver. Naken sitter du i regnet på plåttaket till ett skjul. Ångestens diamantborr gör hål i ditt kranie och du längtar till platsen där du ännu inte var född. Du ser medmänniskor lämna sina liv för att i evighet vandra i mörkret. En man vid ett gatukök pekar på den röda neonen och du förstår att du ska följa en helt annan väg.

En varm vind bryter regnets makt och du lämnar skjulets tak. Dösen under den gamla eken i parken ser du modigt i ögonen. Du lyssnar till ditt hjärtas lugnare slag.

*

Du går in i kojan du byggde en solig dag när du var sex år och molnens mjölk fortfarande föll vit i din strupe. Du ser hur du flätade grenarna för att gömma dig för indianerna på granntomten. Du gnider fingrarna mot de rostiga spikarna och minns sprickorna i hammarskaftets trä. Du lägger dig på golvet. Du luktar på jorden och löven. Du skriker när du ser den döda skalbaggen under det gulnade kolapappret. Den är din egen spegelbild.

Joakim Sydmark

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post23

Skönlitterära texten 1.14

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 29 Jun, 2007 20:58:56
Rött, grönt, gult, oktober. Det är tiden när böckerna gör uppror. Ett franskt lexikon hånglar med en karta över Norden. En roman av Graham Greene förklarar sin kärlek till Frans Kafkas "Processen". Bladen blir rödare och rödare.

På den gamla betesmarken intill bostadsområdet grillas ett svin över öppen eld. Svinet är en man som dömts för brott mot mänskligheten. Folksamlingen runt elden är stor. Många vill smaka en bit av köttet. Ingen verkar rädd för att bli vad de äter. I det höga gräset intill samlas varelser från alla håll. Du sätter dig där gräset passar din kroppsform bäst. Mitt emot dig sitter en ung gruvarbetare, bredvid honom en märklig fågel. Vingarna är avklippta, näbben sammanbunden med ståltråd. Tårarna rinner från ögonen ut i den smutsbruna fjäderdräkten. Fågeln var en gång gruvarbetarens vän.

I hagen runt er står kor av plast uppställda. Det är samma kor du brukade leka med när du var barn. De är svarta och vita. De köptes i leksaksaffären vid järnvägsstationen. Mannen som ägde affären hade en son som var miljonär. Nu hänger sonen på ett kors i skyltfönstret. Korset brinner. Sonen brinner.

Skyltar med ordet "Livsfara" förbjuder dig att lämna din plats i gräset. Gud sträcker en röd-gul-randig hand mot er alla men når inte ända fram. Istället kommer USA att bomba någon inom kort. USA bombar alltid någon inom kort.

Korna av plast byts ut mot får av plast. Man måste vara flexibel. I myren strax intill ligger en död man och solar sig. Han har legat där i 3.000 år. I snåren väntar de bleka och ljusskygga. Knivarna blänker i solljuset mellan bladen. Skuggan gömmer hatets symboler.

En städerska passerar folksamlingen i hagen. Hennes ben är uppslitna och avslitna ovanför fötterna. Små hjul är inopererade i knäna och händerna. En fet man med cigarr knuffar henne framför sig med en käpp av silver. Gud når inte ända fram.

På järnvägsstationen en bit bort gör lokaltåget uppehåll i 2 minuter. En grupp nomader väntar på perrongen. Alla har visselpipor i snören runt halsen. Trots förbudet lämnar du din plats i gräset. Med en röst lånad från en 40-talsfilm förklarar du för människorna att du är poet. En ung nomadkvinna frågar dig om det stämmer att man kan uppdatera version 33-38 men du låtsas att du inte hör. En annan kvinna går fram till dig och sliter sönder sina jeans vid ändan och ena knäet. Hennes blonda hår glänser i solen. Hon ser dig i ögonen innan hon återvänder till en av männen i gruppen.

En man kommer fram och presenterar sig. Han lämnar sedan stationen. Du följer honom till en grotta i närheten. Där ger han dig en örfil så du nästan vaknar. Han berättar den gamla sanningen att tunnelbanans stationer är flugskitar i storstadens universum. Långsamt släpar han dig tillbaka till perrongen. Där har vinden blåst för avgång. Tåget har gått. Du undrar vem som stulit din cykel.

Joakim


Skicka kommentarer till sydmark@sydmark.se

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post2

Skönlitterära texten 2.11

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 29 Jun, 2007 02:27:11


Flöjterna i musikaffären har fått ögon. Bokbindaren väntar på kunder. En fasan har kommit till hållplatsen för att möta en kvinna i blå kappa. Du sitter längst bak i den överfulla bussen. Ni ser alla åt samma håll och färdas alla samma väg. Står ni stilla, gör ni det samtidigt. Går ni, gör ni det samtidigt. Kräks ni, gör ni det samtidigt. Dör ni, gör ni det samtidigt.

Varför ringer du i klockan? Ingenting har någonsin hänt och tiden rullar fram på fyra hjul. Kvinnan på sätet framför dig framkallar samma gnisslande ljud som du själv framkallade i går. Efter en stund försvinner hon vid en hållplats. Bänken du sitter på är svart. En man från Nordafrika tar tag i ditt språk och stirrar för ett ögonblick på dina ord. Genom fönstret ser du skrattande män i uniformer. Männen blir mindre och mindre. En av dem ropar att ni snart ska ses igen, innan han försvinner helt.

Bussen passerar Kristus som ställer frågor till himlen för att få veta vem han är. Livet griper tag i dig. Livet skakar om dig men är vänligt nog att tala om med lysande bokstäver vart det för dig.

Nu är du tillbaka på samma punkt där du var nyss. Bokbindaren, fasanen, hållplatsen. Tre röda, självlysande kvinnor hoppar fram på led längs taket på ett tempel. Deras rörelser får dig att skratta. Värmen i din kropp stiger till en 31 meter hög hetvattensackumulator med fasadbelysning. Vem stiger ur livet just nu?

Joakim

Skicka kommentarer i ett mejl till sydmark@sydmark.se



  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post1