sydmark.se

sydmark.se

En blogg med vintips!

Redaktör och ansvarig utgivare: Joakim Sydmark
Kontakt: sydmark@sydmark.se

Skönlitterära texten 1.14

Skönlitterära texterPosted by Joakim Sydmark 29 Jun, 2007 20:58:56
Rött, grönt, gult, oktober. Det är tiden när böckerna gör uppror. Ett franskt lexikon hånglar med en karta över Norden. En roman av Graham Greene förklarar sin kärlek till Frans Kafkas "Processen". Bladen blir rödare och rödare.

På den gamla betesmarken intill bostadsområdet grillas ett svin över öppen eld. Svinet är en man som dömts för brott mot mänskligheten. Folksamlingen runt elden är stor. Många vill smaka en bit av köttet. Ingen verkar rädd för att bli vad de äter. I det höga gräset intill samlas varelser från alla håll. Du sätter dig där gräset passar din kroppsform bäst. Mitt emot dig sitter en ung gruvarbetare, bredvid honom en märklig fågel. Vingarna är avklippta, näbben sammanbunden med ståltråd. Tårarna rinner från ögonen ut i den smutsbruna fjäderdräkten. Fågeln var en gång gruvarbetarens vän.

I hagen runt er står kor av plast uppställda. Det är samma kor du brukade leka med när du var barn. De är svarta och vita. De köptes i leksaksaffären vid järnvägsstationen. Mannen som ägde affären hade en son som var miljonär. Nu hänger sonen på ett kors i skyltfönstret. Korset brinner. Sonen brinner.

Skyltar med ordet "Livsfara" förbjuder dig att lämna din plats i gräset. Gud sträcker en röd-gul-randig hand mot er alla men når inte ända fram. Istället kommer USA att bomba någon inom kort. USA bombar alltid någon inom kort.

Korna av plast byts ut mot får av plast. Man måste vara flexibel. I myren strax intill ligger en död man och solar sig. Han har legat där i 3.000 år. I snåren väntar de bleka och ljusskygga. Knivarna blänker i solljuset mellan bladen. Skuggan gömmer hatets symboler.

En städerska passerar folksamlingen i hagen. Hennes ben är uppslitna och avslitna ovanför fötterna. Små hjul är inopererade i knäna och händerna. En fet man med cigarr knuffar henne framför sig med en käpp av silver. Gud når inte ända fram.

På järnvägsstationen en bit bort gör lokaltåget uppehåll i 2 minuter. En grupp nomader väntar på perrongen. Alla har visselpipor i snören runt halsen. Trots förbudet lämnar du din plats i gräset. Med en röst lånad från en 40-talsfilm förklarar du för människorna att du är poet. En ung nomadkvinna frågar dig om det stämmer att man kan uppdatera version 33-38 men du låtsas att du inte hör. En annan kvinna går fram till dig och sliter sönder sina jeans vid ändan och ena knäet. Hennes blonda hår glänser i solen. Hon ser dig i ögonen innan hon återvänder till en av männen i gruppen.

En man kommer fram och presenterar sig. Han lämnar sedan stationen. Du följer honom till en grotta i närheten. Där ger han dig en örfil så du nästan vaknar. Han berättar den gamla sanningen att tunnelbanans stationer är flugskitar i storstadens universum. Långsamt släpar han dig tillbaka till perrongen. Där har vinden blåst för avgång. Tåget har gått. Du undrar vem som stulit din cykel.

Joakim


Skicka kommentarer till sydmark@sydmark.se

  • Comments(0)//www.sydmark.se/#post2